Jag och Jessica var förbi på Salong Barock och tittade på mig i fönstret. Fy fasen så coooolt! Haha. Hur bilden ser ut kan ni se HÄR. Sundsvallsbor! Gå förbi på Salong Barock på Storgatan och titta.
Okej. Det här är något som är svårt för mig att ta in. Visst, det har väl pågått ett tag, men på senare tid har det blivit lite mer med fanbilder, läsare som kommit fram och dylikt. MEN.
Jag kan inte tänka mig att folk ser mig som värsta kändisen? Att folk har mig som idol och förebild? Det är för mig helt ofattbart i och med att jag bara är en helt vanlig tjej som driver en sån där blogg. En rätt tråkig blogg just nu, om man frågar mig.
Jag har på senare tid märkt av detta rätt bra på just Instagram. Folk som lägger upp bilder på mig, skriver hur mycket jag betyder för dem. Folk som totalt freakar ut då jag gillar eller kommenterar deras bilder. Folk som ber mig följa deras vänner för att jag är deras största idol och grejer. Häromdagen började jag följa en tjej. Tre sekunder senare lade hon ut en bild "OH MY GOD ZOOFIE FÖLJER MIG JAG DÖR JAG ÄLSKAR HENNEEEE!!!!" och jag förstår det inte, haha.
Jag träffar läsare typ vart jag än är nästan numera. Läsare som står och skakar och är jätte nervösa för att de pratar med mig. Läsare som vill ta bilder med mig och på mig. Vad är detta, liksom? Haha. Nej, det är väldigt, väldigt svårt att ta in, så mycket som det blivit på senare tid.
Jag verkligen ÄLSKAR det och njuter av varje sekund, men jag förstår det ändå inte, haha. Att folk reagerar som jag gör då mina idoler svarar mig på t.ex. facebook. Nyligen gillade Simple Plan en av mina bilder på Instagram, och jag totalt freaked out. Att folk reagerar så då JAG gillar deras bilder är bara nytt för mig. Nytt och ofattbart.
Hoppas jag inte låter som värsta divan nu, jag vill bara förklara hur jag känner, haha. Det är så sjukt knasigt! Jag älskar er alla!
Det är varmt och man håller på att smälta bort, men jag älskar det. Idag har jag gått på lite promenad, bakat paj (hatar glutenfritt mjöl) och legat ute en sväng. Nu väntar jag på hockeyfinal på tvn.
Kommer med ett musiktips till er sen, ett grymt ett. Och på tal om musik. Vad fan kom Robin på 14e plats igår för?! Han gjorde ett så himla fantastiskt framträdande och var en av de tre enda bra låtarna. Rätt låt vann iallafall, så det var rätt bra.
Idag har jag och min helt fantastiska pojkvän varit tillsammans i hela tre och ett halvt år! Det är helt sinnessjukt, ibland känns det som vi precis blivit tillsammans, men samtidigt känns det som vi alltid varit tillsammans. Det är en svår känsla att beskriva, men ni som själva har en pojkvän/flickvän kanske förstår hur jag känner det. Det finns inte ord till att förklara varken det eller hur jag känner för den här helt fantastiska människan.
Har idag hoppat ur sjuk-kläderna (haha ni skulle hört Sam "Gud vad frisk du ser ut då du inte har sjuk-kläder!") och följt med till Härnösand. Sam åkte redan imorse för att jobba, mig hämtade de ikväll då de gjorde inköp i Sundsvall. Vad spelar det för roll om jag ligger sjuk hemma hos mamma eller hemma liksom?
Vi har ätit kebab, snorat (det var jag), tittat på hockey och ska nu lägga oss. 60% av familjen jobbar imorgon, jag och syrran är hemma och tittar på film (hoppas jag!) och är sjuka tillsammans.
Här kommer de två färdiga bilderna på mig från Salong Barocks fotografering. Jag tycker jag ser hur knasig ut som helst utan ögonbryn, men jag tycker att bilderna blev hur häftiga som helst!
Bor ni i Sundsvall eller har vägarna förbi här någon gång och är sugen på att fixa håret (med eller utan extremfärg) så tycker jag att ni ska ta en sväng in till Lina eller Dorion på Salong Barock. De är helt fantastiska båda två!
Här kommer två bilder från då jag var på Salong Barock och fixade håret för två veckor sedan. Jag var ju hårmodell på Salong Barocks senaste photoshoot med extremfärger, för er som missat det. Såg att Salong Barock hade lagt upp de här bilderna och kunde inte hålla mig ifrån att göra detsamma.
(Vi har lite problem med vårt internet just nu. Inlägg om konserten samt svar på kommentarer kommer så fort det fixar sig!)
Okej. Jag brukar inte skriva direkt såhär, men nu måste jag få vara helt öppen och skriva precis hur det var.
Igår var vi på Gröna Lund hela dagen. Började med lite huvudvärk samt mensvärk, men sånt överlever man liksom och får försöka bortse från. Då vi kommer fram på grönan känns det som jag ska svimma, så vi köper en dricka. Sitter ned ett tag med den där drickan och allt känns bättre.
Ett par timmar senare känner jag hur allt börjar snurra. Jag blir så himla yr och trots att jag sitter ned måste jag sätta mig på marken. Jag ber mamma prata om vad som helst för jag behövde något att fokusera på, annars skulle jag spy. Huvudet känns som det ska sprängas och jag kan inte prata, försöker hålla inne spyan som vill upp.
Springer iväg på toaletten. Sitter där inne i typ 40 minuter och försöker hålla mig från att svimma och spy. Mår så dåligt och är livrädd. Skickar ett sms till mamma och ber henne köpa något att äta. Funderade på om det kunde vara för att jag inte ätit. Sitter lite till där på toalettgolvet och är livrädd för att det snurrar så mycket.
Då jag kommer ut får jag sätta mig på marken igen. Tar en tablett och börjar ta små tuggor av det kalla riset (det hade tagit sån lång tid för mig där inne att maten blivit kall). Börjar sakta men säkert att bli lite mindre yr, men mådde fortfarande sjukt illa. Jag skakade så otroligt mycket och visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag brukar aldrig må såhär, och jag var totalt livrädd hela tiden så mycket som det snurrade.
Jag följde med familjen hem till Härnösand inatt och har sovit halva dagen. Det är därför inläggen jag lovat er har dröjt, jag har absolut inte mått bra. Nu är jag hemma i Sundsvall och får ta det lugnt, så nu tänkte jag pilla ihop ett par inlägg till er. Hoppas ni förstår att jag inte mår helt hundra efter detta.
Min lillasyster hade en ny, fin keps som jag blev tvungen att testa.
Jag och min familj är i Stockholm just nu. Vi tittade på One Direction igår (min lillasyster var helt lyrisk) och idag blir det Gröna Lund. Så har jag någon läsare som hänger på Grönan idag så ses vi, hoppas jag! Jag har väldigt dåligt internet för tillfället, men jag kommer förhoppningsvis kunna dra upp ett par inlägg från telefonen senare (devotes nya app, vettni!) så ni får se hur jag har det.
Konserten får ni ett litet inlägg om då jag kommer hem på fredag.
Armen är rätt svullen och blodig, men bättre bilder kommer framöver, då den läkt. Bilderna gör tyvärr inte färgerna rättvisa. Ska ta bilder i bättre ljus då den läkt.
Nu har jag nog gjort den sista sittningen på den här. Jag vet inte än om jag vill ha färg i ugglans ansikte, jag har inte bestämt mig än. Ska fundera på det, och om jag vill det sen så blir det längre framöver. Hur som helst så tänkte jag att jag ska berätta om den här tatueringen nu, nu när alla sittningar är gjorda.
VAD TATUERINGEN BETYDER:(sorry för lång text, haha!)
Vi börjar med texten. Den här textraden kommer från Mötley Crües låt "Down at the Whisky". Jag satt och lyssnade på låten då jag åkte hem från kick offen med Spinnup i januari och kände direkt "Det här ÄR Spinnup för mig". Vi tjänar inget, men vi har kul som fan. Jag trivs verkligen med det där gänget och jag älskar vad vi gör. Så fort jag lyssnade på texten och hade Spinnup i tankarna var det självklart.
Pistolen då? Jag har alltid varit ett stort fan av Nancy Spungen. Hon har inspirerat mig sjukt mycket (detta kanske låter fel med tanke på att hon var en knarkande groupie som blev mördad, men jag kan inte förklara det). Hon hade ett pistolhalsband, och det är det jag har med här i tatueringen. I och med att hon var tillsammans med Sid Vicious, basist i Sex Pistols, så symboliserar pistolen inte bara henne, utan hela Sex Pistols, ett band som alltid kommer vara ett av mina absoluta favoriter. Sex Pistols kommer få vara med mer i den här halvsleeven, men jag berättar inte hur än.
Den stora blåa lådan då? Det är en TARDiS. Tror inte den behöver mer förklaring än så. Jag älskar Doctor Who och hela den här grejen med att resa i tiden.
Hjärtat med flygplanen kommer från Simple Plans skivomslag till singeln Jet Lag. Jag har lyssnat på Simple Plan sedan 2003, det är hela tio år. Det är sjukt. De är ett band som betytt sjukt mycket för mig, och jag ville att de skulle finnas med i den här tatueringen. Jag har inte lyssnat så mycket på de nyare låtarna än, faktiskt, men Jet Lag har klart det snyggaste omslaget och då fick det såklart bli det som ristades in i min arm för evigt, haha.
De två ansiktena tillhör Nikki Sixx. Det är en bild från hans bok The Herion Diaries, som är en av mina favoritböcker någonsin. Jag tror inte jag någonsin kan förklara hur mycket Nikki har inspirerat mig med sitt skrivande, sin musik och helt enkelt allt an gör. Han är en helt fantastisk människa och förebild, så han förtjänade absolut att få sitta på min arm för evigt.
Sedan ser ni musiken, en stjärnhimmel och ett gäng rosor. Musiken är ju självklar. Stjärnhimmeln tillhör TARDiSen.
Tre bilder som beskriver min dag väldigt bra. Började morgonen med tre timmar på balkongen i solen, sedan åkte jag och Sams syster in till stan för en mjukglass och nu sitter jag här i soffan med en vän och min fina pojkvän. Som ni kanske förstår så kommer bilderna från Instagram. Jag hänger ju rätt mycket där nu jag, haha. Passerade 10.000 följare inatt och det går undan där.
Jag älskar att jag kunnat börja gå i mina underbara fishnets. Jag hade inte ens en jacka med mig till stan idag heller, så varmt var det. Nej, nu är sommaren påväg. Hoppas detta håller i sig ett bra tag nu.
Jag och min fina Sam har spenderat helgen i Härnösand med min familj, vi har jobbat. Vi kom hem till Sundsvall igår och har lite saker att göra nu innan onsdag då jag drar till Stockholm igen. Den här gången för att se One Direction, haha. Illa. Imorgon är det bland annat dags för att göra färdigt tatueringen, äntligen. Ni anar inte vad jag längtar.
Sundsvalls största blogg.
Sveriges största personliga musikblogg.
Sveriges största rockblogg.
Du har nu kommit till Zoofie Ljung, en rockbrud på tjugo år, ursprungligen från lilla Ramsele, men sedan tre år tillbaka bosatt i Sundsvall. Har världens bästa pojkvän, Sam, och vi bor i en trea tillsammans.
Min blogg handlar väldigt mycket om konsert och musik då det är vad jag brinner för. Jag har sedan i April 2010 varit störst i Sundsvall och så kommer det att fortsätta vara. Hoppas ni gillar vad jag skriver om och hänger med mig på min grymma resa genom publikhaven. Hoppas vi ses där ute! Rock on!
All text och alla bilder på den här bloggen är skyddad av copyrightlagen. Det innebär att ni inte får kopiera eller låna bilder av mig utan tillåtelse. Gör ni det ändå kommer ni att få hem en faktura. Vill ni länka till min blogg med bild är det givetvis okej att låna en bild eller två.
