Jag insåg under den här resan att jag faktiskt skulle sakna min klass lite. Så kul som vi hade under den här resan. Efter att ha gått i samma klass i tio år (de flesta, några nytillskott) skulle vi några dagar senare sluta skolan. Inte mer ses varje dag. Skönt, men samtidigt lite tråkigt. 

Jag trodde att det fanns människor av dessa jag aldrig någonsin skulle träffa igen, men jag tror faktiskt jag träffat varenda en av dem sedan vi slutade. Några har jag serverat sprit, några träffat lite random på byn eller i Sundsvall. Det är typ vad det är nu - 2012. Känner tyvärr inte de här människorna längre. Människor jag spenderade i princip varje dag i tio år med. 

Det var skönt att sluta grundskolan, men en del saker kommer jag faktiskt att sakna. 

Åkband. Grönan. Resans sista bild.

2 juni. Äntligen hemma i Sverige igen. Ett par dagar kvar till skolavslutningen, då jag lämnade klassen och Ramsele för evigt. Resan till Polen var bland det roligaste jag någonsin gjort. Jag hade vilken dag som helst kunnat göra om resan, precis som den var, med exakt samma personer. 

Hur som helst så sprang vi runt på grönan hela dagen. Vi glömde även våra paraplyn i en souvenirshop där, vi bad hon som jobbade att vakta dem. Haha dum idé. Jag hade kunnat bära runt på båda, jag åkte nästan ingenting. Det var leeeeskit. 

Vi kom hem till Ramsele på natten där. Dödstrött. Glad över att vara hemma, trots att jag gärna stannat längre i Polen. 

Hemresan betydde upp tidigt (ingen hade väl gått och lagt sig?) - vi åkte vid 03.30 om jag inte minns fel. Vi kom fram till Gdánsk någon timme innan färjan gick, tur att vi åkte tidigt, för det blev panik - vi hann knappt äta innan vi blev tvungen att kliva på färjan. Ante tänkte stjäla ketchup till mig också, kommer jag ihåg. Alltså wtf.. 

Ja hur som helst så packade vi in oss på färjan igen och allt började om. Tyvärr hittade vi ingen extra rolig polack den här gången, utan flera (fem-sex stycken) som var halvroliga. En som jobbade i Ånge, också. Tyvärr kunde alla väldigt dålig svenska och ännu sämre engelska. 

Vi blev bjudna på massa drinkar av bartendern. Samma bartender som på vägen till Polen. Gud vad vi gav honom dricks. Undra om han jobbar kvar än idag?

Sista bilden på Polen. Polsk ketchup för sista gången. Sjukt fin solnedgång. Drinkar från bartendern. Två av polackerna vi träffade. (Ser ni kryckorna? De hade en vän som gjort illa sig med, och här har de sölat över hela bordet)

Oslagbart var då A-L ramlade i en vattenpöl och hela hon blev blöt. Tror dock hon skrattade mer än vad vi gjorde. Rebecca dansade vackert med Kristin också. 

Den sista kvällen innan hemfärd. Om vi säger såhär - ingen sov. Alla sprang runt och skrek på hotellet. Vi bodde på två olika våningar, och vi hördes över hela hotellet. Alla vuxna säger att det var ett under att vi inte blev utkastade. Det tycker vi också. Vi fick flera utskällningar av vuxna i underkläder (nämner inga namn, men jag gjorde bort mig) men inte ens då bättrade vi oss.

Jag har jättemånga bilder från den här kvällen, men laddar inte upp någon av hänsyn. HAHAH. Har en fin video med. Hade glömt bort den, höll på att dö nu när jag tittade på den. Det är sjukt, allt detta känns som en livstid sedan, det är bara tre år sedan (det är oktober 2012 i skrivandets stund), jag känner inte de här människorna längre. Den här kvällen var underbar. 

Hur som helst så åkte vi från hotellet redan vid... 03.30 eller så, för att hinna med färjan i och med trafiken.

Vi blev tillsagda att inte ta bilder inomhus, därför finns det väldigt få såna i min mapp. Jag vet att ett gäng klasskompisar fick bättre bilder inomhus, och jag har bilderna på min dator, men jag vet inte nu innan jag skriver inlägget om jag kommer lägga upp dessa.

Jag kan inte riktigt beskriva känslan att besöka Auschwitz. Att få se allting vi fick se. Jag kan tyvärr inte skriva ett bra inlägg om det. Det är svårt. Så ni får mest bilder. 

Vi klev upp tidigt på morgonen efter att ha varit vaken länge på natten. Nu när vi kände till trafiken i Polen så var det ju bäst så. Koncentrationslägren låg i ett litet samhälle, vem vill bo där idag undrar jag. Auschwitz Birkenau ligger ju en bit från Auschwitz. 

Vi började på Auschwitz. Vi fick vänta ganska länge på vår guide (kommer tyvärr inte ihåg vad hon hette, men hon var underbar! "Kom, kom mina kära elever!"), hon hade blivit vittne till en bilolycka, om jag inte minns helt fel. Vi väntade i entrén tills hon kom, iallafall.

Jag fick tyvärr aldrig någon riktigt bra bild på den berömda skylten. Det var nämligen så att det var tokmycket folk, alla hade paraplyn dessutom.. Ja, ni ser ju själva. Nedan följer ett gäng bilder från Auschwitz.

Min pappa var ju, som sagt, med på den här resan. Innan vi gick in i gaskammaren blev vi tillsagda att vi inte fick ta bilder, inte fick prata. Pappa går bakom mig. Då vi kommer in så säger han "Usch vad det luktar illa här inne". Då han inte får något svar säger han "ELLER HUR ZOOFIE?" jätte högt. Pappa skämde ut mig, han hade inte hört att man inte fick prata där inne... 

Påväg in i gaskammaren.

Vi tog en matpaus (och åt den godaste soppan ever) innan vi åkte vidare till Birkenau. På Birkenau fick vi gå HUR LÅNGT som helst, det stället är ju gigantiskt. Ni som nångång sett dokumentärer om Auschwitz, eller helt enkelt bara bilder, vet nog det. Det tragiska är att det här är ett riktigt vackert område... Det ligger bredvid skogen och det verkligen är skitfint där. Ni ser nedan, jag har lånat några bilder som någon annan tog. (Jag har bilder som tillhör Rebecca J, Anna-Lotta, Maggi, Andreas och Pierre. Någon av dem är det som tagit dessa bilderna, så creds till dem!)

Det är endast de fyra sista bilderna som inte är mina.

Alla som var med på resan. Ni ser mig bakom Lotta, hon i blå tröja med luva. Min pappa står längst ut i röd tröja.

Hade riktigt ont i fötterna efter promenaden här. Är glad att jag inte var jude som levde under Andra världskriget, så att säga. Har tagit in allt i efterhand, hur hemskt det här egentligen är. Man förstod inte då man var där. 

Vårt grymma badrum, det var skitstort. En galleria i Kráków. 

Jag, Becka, A-L och Maggi hittade bäst shopping, efter bara några timmars sömn. Medan alla åkte in till stan och letade affärer så promenerade vi till en galleria jag kommit ihåg att jag sett under natten då vi letade hotell. Det var bara ren tur att jag kom ihåg vart den låg. Vi hittade iallafall asgrymma butiker. Vi hittade bäst shopping av alla. Här shoppade vi en hel del, medan alla andra nästan inte hittade någonting. Här fanns billiga skor, snygga (och billiga) kläder och lite allt möjligt. 

Vi spenderade några timmar på dessa två galleriorna som låg i det här området, sedan gick vi tillbaka till hotellet. Vi bestämde oss för att ta spårvagnen in till stan efter ett tag på hotellet. 

Jag och Felix blir avritade på stan. Här har jag tagit på mig min nya, snygga tröja också. OCH MINA SKOR. Favoritskorna någonsin. 

Kráków var sjukt vackert. Älskade hela den staden. Vill åka tillbaka. Hur som helst så tog vi spårvagnen in. Vi var de enda som riktigt fattade spårvagnen och aldrig åkte fel. Andra tog fel och åkte fel massa. Killarna bara följde efter oss. Här ville en gubbe rita av mig. Sedan ville den andra rita av Felix med, då killarna (som gick några tiotal meter bakom oss) kom fram. 

Jag blev jätte nöjd med min bild och köpte den. Vi gick runt lite till på stan och hittade ingenting mer att shoppa, så vi åkte hem igen efter vi hade ätit (borde man inte kunna prata engelska om man jobbar på donken? Jag fick den som var sämst på engelska, tur var det för jag var bättre än de andra och kunde vara övertydlig, haha). Efter en liten stund efter vi kommit hem får vi ett samtal av killarna som inte hittar hem - de behöver oss. 

Vi åkte tillbaka för att hämta dem, men de var inte riktigt färdiga med sitt öldrickande än, så vi väntade.

Häst och vagn genom Kráków. Zoofie och A-L.

Vi väntade genom att åka häst och vagn genom staden. Hon som körde släppte av oss på ett ställe vi inte kände igen, men vi hittade iallafall tillbaka till där vi klivit på (typ tio meter därifrån, haha). 

Vi hittade åt killarna igen och åkte hem. Varje gång vi åkte spårvagnen åkte vi gratis, vi "visste inte" hur maskinerna fungerade. Det stod bara på polska, men det var inte direkt komplicerat, så att säga. 

Under kvällen satt alla bara och myste på hotellet. Några var fulla och stack från hotellet mitt i natten så det blev lite kaos på alla. Sedan noppade även Felicia Petters ögonbryn. Det tyckte jag var himla underhållande.

*Några bilder är mina gamla klasskompisars, jag har lånat då jag tog mindre bilder än vad jag önskat. Hade inte med mig min systemkamera.*

Zoofie är fin på bild. Då vi klivit av färjan och står på polsk mark. 

Vi var framme i Polen vid 13-tiden, tror jag bestämt. Det tog ett tag innan vi fick kliva av färjan, men alla var jättetrötta (bevis ovan på hur lessa vi var). Becka var sjösjuk men alla trodde att hon var bakis, haha. Det tog ett tag innan bussen kom av färjan, då det var jättemycket bilar som skulle av. Vi fick vinka hejdå till Gurkan då vi packade in oss i bussen. 

Bilder från Gdánsk.

Gdánsk såg fruktansvärt ut. Det var deprimerande att vara där. Verkligen sjukt deprimerande. Alla hur såg ut som ovan. Allting var grått. De hade FÖRSÖKT piffa upp det med graffiti, men det blev inte alls bättre. Snarare sämre på många ställen. Vi kom fram till att vi skulle varit sjukt deprimerade om vi hade bott där. Mamma berättade sedan en gång att en av hennes vänner då hon var ung kom från Gdánsk. Jag undrar hur man klarar av detta. 

Hur som helst var det sjuk trafik i Polen, under hela tiden. På ett ställe tog det två timmar att ta sig igenom en stad. Ni hör. Det var inte en speciellt stor stad. Vi skulle åka 60 mil genom Polen. Hela landet är ca 70 mil, om jag inte kommer ihåg fel. Vi åkte iallafall genom nästan hela Polen. 

Den första måltiden i Polen. En pizza med ketchup på.

Polackerna verkar ha ketchup på allt. Pizzan ovan var det vidrigaste jag någonsin ätit. Den hade varit ännu äckligare utan ketchupen. Detta var 16 mil in i Polen, mitt ute i ingenstans. Det tog fyra timmar att köra de här 16 milen. Nästan alla i klassen beställde pizza, för hon i kassan kunde inte prata engelska. Pizza var en av de få sakerna vi förstod på menyn.

Toaletten på det här stället var fruktansvärd. Det kostade pengar, det var skitigt och det fanns inget toalettpapper. Vi betalade inte för att gå på toaletten - det gjorde man tydligen efteråt.

En Zoofie på bussen mitt i natten. Oj vad flum jag var.

Efter vägen stöter vi på problem. En tunnel som bussen är för hög för, enligt märkningarna vid tunneln. Vi stannar och busschauffören tar en av sina pauser (minst 45 minuters paus var fjärde timme) och tänker. Det regnar och är rätt kyligt. Chauffören går fram och tittar på tunneln. Alla tycker att det ser ut som bussen ska gå igenom tunneln. 

Vi sätter oss alla i bussen igen. Chauffören har bestämt att vi ska försöka oss på att köra igenom tunneln. Alla i hela bussen var tvungen att sitta knäpptysta. Hela min klass, knäpptysta... Alltså ni anar inte.. Alla är tysta, inget skrapar emot, vi kommer igenom tunneln och alla börjar applådera och jubla. Tunneln var förmodligen felmärkt. Men allvarligt - hela min klass knäpptyst!!!

Klockan vad vid fyra på morgonen då vi kom fram till Kraków. Det tog ytterligare två timmar att hitta hotellet. Hotellet hette "Hotel City" men det låg verkligen inte i city, så att säga. De på hotellet kunde inte heller förklara vart det låg, inte ens taxi chaufförerna visste. TIllslut hittade vi. Vi var alla dödströtta och stupade i säng, vi skulle upp och shoppa. 

Jag bodde tillsammans med Lotta och Frida i det absolut finaste rummet av alla. 

Jag önskar att jag hade bloggat på den här tiden. Jag lade upp bilder och skrev en kort text till varje bild på bilddagboken. Hade jag bloggat så hade jag haft allting nedskrivet. Detta är skrivet tre år senare - 2012. Därför kanske en del detaljer eller grejer är fel. Jag kommer tyvärr inte ihåg allt jag velat komma ihåg. Därför skriver jag nu ned allt detta och lägger upp inlägg med bilder från alla dagar. Hoppas ni gillar inläggen! (Publicerade på sina datum, så att jag även har kvar det!)

Några bilder är lånade av gamla klasskompisar.

Zloty och bussen vi åkte med.

Resan till Polen började klockan sex på morgonen i Ramsele. Vi möttes upp utanför skolan för att åka buss till Nynäshamn och sedan åka färja därifrån, över till Polen. Vår chaufför hette Peter Bergman och var skitrolig. Vi fick inte heller äta chips eller choklad i bussen. Bilden ovan på bussen är tagen vid vårt första stopp - Sundsvall. 16 mil från start. Stopp nummer två var Tönnebro där vi åt sallad till lunch. 

Jag och några fina tjejer. Tjejerna beundrar utsikten.

Om jag inte minns fel så var vi framme i Nynäshamn redan vid 14-tiden. Färjan skulle avgå 16.00. Vi fick komma på färjan, hittade våra hytter (bytte lite också - jag bodde med Rebecca och Anna-Lotta istället för de vi skulle bo med), åt korv (oj, jag som var vegetarian! hehe, det var svårt under den här resan) med världens godaste polska ketchup. Beundrade utsikten med, såklart. 

Fint väder. Jag och A-L. Bollhavet. 

Vi sprang runt och gjorde mest ingenting. Vi lekte i bollhavet med ett gäng killar från klassen. En av dem tappade sin telefon där i bollhavet. Det var först då vi insåg att vi var tvungna att ta av oss skorna. Vi ville inte kliva på den. Om vi skitade ner sket vi fullständigt i.

De enda svenskarna på färjan var vår klass (våra lärare samt föräldrar som var med också), och typ tre andra. Resten var polacker. Flera äckliga gubbar raggade på både Becka och A-L. Vi blev räddade av en polack vid namn Gurkan (han hette Górka i efternamn, därav smeknamnet). Vi fortsatte umgås med honom under kvällen. Han köpte vodka till killarna i taxfreen. 

Gurkan. Gurkan och Becka - han lyfte henne och snurrade runt henne på dansgolvet.

Gurkan köpte öl till oss och killarna i klassen. Vakterna kom på killarna och kollade dem hela tiden. Vakterna var läskiga. Varken jag, A-L eller Becka drack öl heller, så han fick dricka upp allt själv (killarna drack även av det såklart). Just ja. Min pappa var med på resan också. Han satt i en annan del av baren och drack öl. Tyckte det var pinsamt, jag!

Vi dansade och hade kul. Jag gick mest bara runt och fotade de andra, jag var inte så mycket för att dansa eller så, så jag tyckte bara det var kul att dokumentera allting. Jag är mig lik, alltså. 

En väldigt bildskön Zoofie. Gurkan, Becka, vattenmelonskillen (kommer inte ens ihåg varför jag kallade honom så, tror han hade med sig vattenmelon som han bjöd på?!) och Martin.

Vi hittade två till trevliga polacker som vi började prata med. Martin kunde inte prata svenska, så jag njöt av varje sekund av att prata med honom. Så jävla kul. Jag ville verkligen visa för min engelskalärare att jag verkligen förtjänade mitt MVG. Betygen var redan satta men jag hade inte fått höra mitt, hon retades med mig. Tjatade hela resan.

Hur som helst så var vi ute långt in på natten med de här killarna. Vi hade skitkul. Önskar att vi hade tagit deras mejladresser, haha. Hade varit kul att fortfarande ha kontakt med dem. 

Under den här kvällen gav vi den underbara bartendern som gjorde awesome alkoholfria drinkar till oss alldeles för mycket dricks. Då vi gick och lade oss så gungade verkligen allt. Det var jätte obehagligt.