COLLAPSING



Den här låten är guld. Jag har inte lyssnat på den på över ett år, och nu när jag väl gjorde det så kom den som en jävla käftsmäll. Fy fan vad bra den är. 

 

Idag har jag fått utväxten färgad av bästa Moa med, så nu känner jag mig som en människa igen. Fy fan vad skönt, det behövdes. Igår var jag och Lucas på Nordfest och kikade på Turbonegro och Totalt Jävla Mörker. De sistnämnda började jag lyssna på då jag var typ 12, så det var verkligen dökul att få se dem live. Fy fan vad ont jag har i nacken och kroppen (blåmärken överallt - på knäna, armarna och tuttarna), men fy fan vad värt det var. En av de bättre kvällarna på ett tag kan jag ju säga. 

 

I know the light is burning dim and dying in you
I know the pain that lies within
I feel it too

 

CREEPING DEATH

 

Tur det finns ett band som kan få Metallicas låtar att låta bra iallafall. Stone Sour lyckas med allt. Det ska bli intressant att se hur de lyckats med de andra banden de tagit låtar för covers till på deras kommande EP "Meanwhile in Burbank..". Alltså fy fan vad jag längtar. Två dagar kvar nu. 

 

Att det kom något nytt med Stone Sour nu var det enda som saknades i den här knäppa världen, haha.

 

GO BIG OR GO HOME



There are wounds that are not meant to heal at all

 

Det är väl ingen hemlighet att jag avgudar Kat Von D, och inte heller är det någon helighet att jag älskar bandet HIM och Ville Valo. Vad händer då de världarna möts då? Kat har skrivit om Ville i en av sina böcker (Go big or go home), och då jag läste det första gången var jag inte långt ifrån tårarna. Det är en så fantastiskt fin historia om två trasiga människor som hittar varandra och sedan går allt åt helvetet lika fort som det började. Deras timing var värdelös samtidigt som den verkar ha varit perfekt. Jag älskar sättet hon skrivit om detta på, hur hon alldeles perfekt kan sätta ord på de här känslorna. Folk som snackar om att Kat inte är en tillräckligt bra tatuerare för att vara så känd som hon är kan ju titta på allt annat hon gjort - på hennes böcker, hennes musik och allt annat kreativt hon tagit sig an. Ja, det finns en anledning till att jag typ avgudar den här människan. 

 

Allt Kat skrivit om detta i sin bok finns att läsa HÄR.

 

 

I only knew his music, and I loved it on first listen. It was dark and it was beautiful. It was metal and it was poetry. It was love loaded into a gun, and I wondered about the man behind the songs.  

 

Two years later, our paths crossed, and like the majority of the connections I’ve made in life, tattooing brought us together. Through our first tattoo sessions, we began to get to know each other. For the next few years, I just thought of him as my friend from overseas, and that was all. Then, after knowing him for six years, something changed. It could have been the wine, the music, or the moon. Most likely it was just perfect timing. Just one kiss, and he changed my world. 

 

We were both sad back then, and lost. I was depressed, having finally ended a marriage that had been doomed from the beginning. I was also dealing with the pressures of filming a television show, which was totally new to me - and drinking my way blindly through it all. His story mirrored mine, and he had been feeling just as low. 

 

We had been waiting for something to happen, for someone or something to come along and save us from ourselves. And when it suddenly seemed that that someone was each other, it took us both by surprise. We shared darkness, and doing that bought light back into our somber worlds: for once, we didn’t feel alone.

 

He’s the reason why I wanted to write music to begin with - and learn to sing. I remember the exact moment I made up my mind about making music. It was something I felt I needed to do, not for any reason other than a way to respond to him. It didn’t matter if the songs I’d write never saw the light of day, as long as he was able to listen to my music, my message to him. 

 

He had told me to look for a package at my door step, prefacing the delivery of the contents, his new album, saying, “These are all of the things that are easier sung than said.” I knew what he meant, but never imagined that each song would be filled with direct messages to me. I put the album on, and the music rushed out of the speakers and filled my house. His voice rang all around, making it’s way to the core of my heart with every word he sang. As cryptic as those lyrics may have been for anyone else, I knew exactly what each word meant and recognized every event and place he referred to. 

 

The songs were so beautiful, I just wished so badly that he could have said everything out loud just once to me. How should I respond to something like this? Where do I even start?

 

The first time I saw him after I got sober, he was in town working on music. We sat in my office at the shop until the late hours of the night, talking and catching up about everything - music, home, art and work. Did we talk about love? No. We constantly danced around our past instead. What happened to us? I couldn’t find the courage to ask because I was scared of the answer I already knew. 

 

 

I listened to one of his songs the other day. Out of all the songs he wrote on that album, this one was the most direct. He sings my name in the chorus. By the time the song is over, I’ve felt a range of emotions - I’m sad but happy, frustrated but calm. He sings about how I alone bring him to a place of stillness and peace within when we are together. What a victorious feeling - to enter into a place with him where no one else has been. To be able to bring goodness to and draw it out of someone. Those sweet thoughts were interrupted by an e-mail from him. Impeccable timing as always. 

 

It’s just a short note, letting me now he’s somewhere out there, thinking of me. He ends the message by calling me “Star Face” - his pet name for me from long ago that no one else uses. At that moment, I loathe him for it. I loathe him because I love him. 

Sometimes it feels like it would be so much easier to walk away from this if he’d just tell me that he hates me, that he wants nothing to do with me. But instead he calls me “Star Face.” There is no way he doesn’t know what he’s doing. He’s not letting go, either.

 

TRACK 03

Att de här tre låtarna kommer från Sixx:A.M.s tre plattor och alla ligger som nummer tre i låtlistan kände jag var lite läskigt. Speciellt med tanke på att det är i den här ordningen de kom också. Det är något speciellt med numret tre. Bästa Sixx:A.M. Jag tror inte det är en slump att låtarna ligger i den här ordningen och på spår nummer tre. Så är det bara. Jag tror inte på slumpen. Allt händer av en anledning.

 

Just open your eyes
And see that life is beautiful.
 



Laughing like we're crazy 
Nothing mattered 
Nothing fazed me 
We were younger then 
 
Whats left to be afraid of 
We found out what we are made of 
And we've come this far 
We both have the scars 



And in a little while
All the noise in your head will fade away
And you will find some relief then

 

DEN DÄR PERSONALFESTEN




Vi ägnade oss åt smarta lösningar under söndagens personalfest. Jag ville inte lämna nässprayen på rummet men hade inte plats i bhn för både telefonen, ciggpaketet och nässprayen. Moa fixade. När alla andra skulle bada visste vi inte vart vi skulle lägga nyckeln, den fick sitta på bhn den med.. 

 

Wow, vad slut jag är. Jag har legat bakis i princip hela dagen. Jag jobbade nästan hela påskhelgen - torsdag, fredag och lördag. Torsdagen var händelserik och en helt fantastisk kväll, under lördagen kom jag och Sandra på att vi kommer förmodligen ha ihjäl varandra på jobbet (vi springer och knuffar varandra med mening hela tiden, haha) och på lördagen var jag bara trött och ville sova. Men inte fick jag någon sovmorgon i lördags heller, för vår personalfest startade redan 11.00 på söndag morgon. Tänk er att allihopa ha jobbat fram till 4-4.30 på söndag morgon och sedan starta personalfesten så tidigt.

 

Vi började med frukost och öl innan vi satt oss på bussen som skulle ta oss till Hassela. På bussen blev vi försedda med öl, cider och vodka. Jag var nog fullast på bussen ett tag, tror jag, haha. Hon som inte kan dricka.. När vi kom fram blev vi indelade i grupper och skulle tävla. Vårt lag var bäst men vi vann inte. Jag hamnade med tre killar - en från disken, en från köket och en från servisen. Jag var ganska nöjd för jag var i bra sällskap. Alla lika dryga som jag.

 

Vad som händer på våra personalfester stannar där, men jag måste säga att det bland roligaste var då en av killarna från mitt lag lyckades kissa på sin Hawaii-kjol och kastade bort den.

"Vart har du gjort av kjolen?" 

"Jag kissade på den så jag kastade bort den"

"Skämtar du med mig?"
"Nä jag är helt seriös, vet du hur svårt det är att orientera sin penis genom en bastkjol eller?"

 

Nej, jag jobbar med världens bästa människor. Igår då vi kom hem till stan fortsatte festen, men jag åkte hem och duschade för att sedan åka på middagen på kvällen. Drack lite till och lyckades bli bakis igen. När man druckit i två dagar får man väl vara bakis i 1,5 dagar va? Det tycker jag är ganska okej.. 

 

Jobbar resten av veckan, med start imorgon. Känns riktigt bra att få komma iväg och göra något igen. Jobb på förskola imorgon och på torsdag, sedan blir det jobb på Oscar på fredag och lördag. Jag har ju vad jag gör iallafall. 

 

SMILE



"Jag ler varje gång jag lyssnar på Smile :')". Jag antar att det fortfarande är så. Kommer ni ihåg då jag skrev det här inlägget? Låten betyder fortfarande samma sak för mig som den alltid gjort. Den är så jävla vacker och jag kommer aldrig ändra mig på det planet. Finare låt får man leta länge efter. Hjärtat slår typ sju gånger så fort jag hör den. Så är det bara och så kommer det alltid att vara. 

 

And all my life,
I've been waiting for someone like you,
To make me smile,
You make me feel alive,
And you're giving me everything,
I've ever wanted in life,
You make me smile,
And I forget to breathe
 

INSPIRATION

 

Inatt när jag satt i bilen påväg hem från jobbet (och att köra fulla tjockisar hem, haha) så fick jag ett sånt extremt sug efter att sätta mig med basen och pilla lite. Allvarligt, vid halv fem på morgonen. Som ni kanske förstår så var jag så toktrött när jag kom hem att det inte blev något av det. Och idag när jag låg i badet kände jag ett sånt extremt sug efter bloggen. Jag saknar det. Varenda sekund av det. Jag saknar till och med alla skvallerbloggar som aldrig lämnade en ifred och det säger väl en del, skulle jag tro. 

 

När jag dessutom får så oerhört bra musiktips här i kommentarerna så känner jag ett ännu starkare sug att börja med det här igen. Jag saknar det, om sagt. Livet var rätt bra där, 2011, då min blogg var som störst och livet var som bäst. Typ. Jag tycker det är helt sjukt att tänka tillbaka på att jag lyckades skriva mer än tre inlägg varje dag. Med riktigt innehåll. Inte bara skitinlägg som detta. 

 

Nu vet jag till hundra procent vart inspirationen kommer från. Och det är svårt, för ibland finns den inte. Nu är jag sådär lagom konstig igen, men inspirationen finns ibland och ibland tror jag att den gått och dött. Trots det så finns den alltid där med mig, för den är faktiskt en del av mig. Vare sig jag vill det eller inte. Jag måste bara lära mig att hitta den. Det här var något jag kom fram till imorse då jag låg vaken. Jag somnade först vid åtta imorse för att tankarna snurrade åt alla håll. Det fanns så jävla många "tänk om.." där i tankarna. Det där med att somna brukar inte funka så bra. Tillslut insåg jag att det som inspirerar mig alltid kommer att finnas där och alltid kommer att vara en del av mig. På riktigt. 

 

The years they took their toll 
And all the things I can't control 
Come back to haunt me now 
Almost taunt me now 
Whats left to be afraid of 
We found out what we are made of 
And we've come this far 
We both have the scars 

 

OUIJA SATIN VARSITY JACKET



Ouija Satin Varsity Jacket från Killstar. Köpt på Riotlab.

 

Jag köpte en ny jacka för ett par veckor sedan då Riotlab öppnade sin nya butik på Storgatan här i Sundsvall. Jag blev kär i den vid första ögonkastet och satt och funderade bra länge på om jag kunde köpa en jacka för 900 kr. Frågan var väl mest om jackan är värd pengarna, och jag kan ju säga att det är den verkligen. Jag hade ärligt kunnat betala det dubbla för den här jackan. Den är helt fantastisk. Den är inte för varm och inte för kall, perfekt vår- och höstjacka.

 

Den är ganska liten i storlekarna däremot. Jag är ju verkligen inte stor någonstans (haha förutom kanske tuttarna) och den här jackan är i storlek L. Så ja, väldigt liten i storlekarna då jag i vanliga fall brukar ha XS/S i kläder. Men om någon funderar på om jackan är värd pengarna så kan jag hjälpa er lite på traven - JA FÖR FAN. KÖP DEN. SLUTA TVEKA. Riotlab är dessutom så sjukt billiga med, om man jämför med det rekommenderade priset på jackan som var flera hundralappar till. Att både Riotlab OCH Killstar postade den här bilden på sina instagrams gör det hela lite bättre, haha. Tur jag har en duktig fotograf, haha! 

 

P.S. Jag behöver musiktips.

 

TATTOO #6 AND #7

 

Bilden togs i februari förra året då heartagramet var nytt. Det var två månader efter texten gjordes. Jag insåg ju att eftersom jag slutade att blogga runt tiden då jag gjorde texten på revbenen så har jag ju aldrig berättat om tatueringarna. 

 

Hur som helst så har det spekulerats i av flertalet personer om just den här tatueringen. De har "anklagat" mig för att ha gjort en tatuering till mitt ex, vilket jag verkligen inte gjort. Varken texten eller heartagramet är till mitt ex (och nu kommer jag garanterat få en kommentar där det står "han är inte ditt ex" men jag kunde inte bry mig mindre), men jag förstår varför man skulle kunna tro det då han var den som fick mig att börja lyssna på HIM igen efter några års uppehåll från deras musik. 

 

Låten som texten är tagen från är en låt som ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Den berättar en kärlekshistoria. Den berättar om hjärtan som krigar, hjärtan som är fulla på drömmar av allt som gått förlorat. Hjärtana måste få blöda. Orden ur refrängen beskriver låten bäst, helt enkelt, trots att den övriga låten är underbar. När jag hör den här låten känner jag genast känslan jag kände varje gång jag lyssnade på den under hösten 2013. De flesta gångerna råkade vara med just mitt ex, men det hör inte till. Den här tatueringen är tillägnad en tid där jag var väldigt lycklig och mådde bra, trots att allting var kaos och jag inte alls mådde bra. Det finns ingen som riktigt kan förstå vad jag menar, tror jag.

 

Tatueringarna, texten och heartagramet, är gjort av en vän och det syns väl lite kanske. Jag är glad att jag gjorde just den här tatueringen hos en vän och inte min vanliga tatuerare. För vet ni vad? Den ska inte vara perfekt. Den ska vara kantig och jävlig, precis som verkligheten är. 

 

NEWS

 

Hej alla fantastiskt vackra bloggläsare! Jag blir lika förundrad varje gång jag av en slump går in och kollar statistiken. Ni är ju flera hundratals som fortfarande kikar in här varje dag, trots att ni förmodligen vet att jag inte bloggat regelbundet på ungefär 1,5 år. Jag har aldrig varit riktigt öppen med varför jag slutade skriva regelbundet, men det var kort sagt för att jag träffade någon (eller träffade och träffade, vi hade känt varann i fyra år) som jag blev kär i och vi fick smyga med allting väldigt länge och sedan blev allt bara kaos. Jag FICK INTE skriva om det som gjorde mig lycklig och då var jag inte lycklig längre och glömde bort hur man skrev då man faktiskt var lycklig. Jag har inte hittat tillbaka till den delen av mig själv, för vare sig jag vill det eller inte, så fanns den där personen med mig och stöttade mig från dag ett då jag bestämde mig för att göra något riktigt av bloggen. Så då han försvann försvann delen av mig som levde för bloggen. 

 

Men nog om det. Jag har lite roliga grejer att berätta för er. Jag jobbar på för fullt varje dag nu, som vikarie på förskola, och jag trivs verkligen. Jag har tre förskolor jag är på och jag kunde nog inte ha hittat bättre förskolor (förutom den jag gjorde min första VFU på, den var bäst) och barnen är helt underbara på de tre ställena. Idag ritade två av barnen teckningar jag fick ta hem. Det är nästan som att ha egna barn, det här. Haha. Bara det att jag slipper att ha dem på heltid. Skönt, för det vill jag verkligen inte. Och som det alltid har varit så älskar alla barn mig från dag ett. Det är så himla underbart då de kommer springandes och kramar mig då jag kommer dit på morgonen och ska hem på eftermiddagen. 

 

Nu flyger jag iväg, sedan när blev detta en blogg om jobbet på förskola? 

 

GRAVITY

 

And we fly... 
Fly into outer space 
I float away but you're my gravity
Die to love another day
We rise again and lose our gravity 

 

SISTA LEDIGA DAGEN



Idag har jag haft min sista lediga dag (bortsett från söndagarna) på typ tre veckor. Fy fan vad jag ska dra in pengar nu. Imorgon jobbar jag på ny förskola för att sedan jobba natt på Oscar på både fredag och lördag. Sedan har jag två veckor med jobb varje dag på förskola och tidiga pass på Oscar både fredag och lördag. Det här ska bli intressant!!!

Min lediga dag har spenderats med Issa. Vi har varit i stan, åkt bil, skrikit på en sten och suttit på Norra Berget. Så ja, det har varit en händelserik dag måste jag säga. Vi har tagit oss hela vägen till Matfors lyssnandes på HIM. Påväg tillbaka till stan åkte vi över Sörfors och lyssnade på Gojira. Tycker vår spellista varit helt perfekt. 

 

Älskar livet totalt en sådan här dag, trots att man blir cp arg på en sten iallafall. Hahaha. Men ja, nu vet ni vad jag gör ett tag framöver iallafall. Jag jobbar. Skönt att slippa sitta hemma och plugga bara. Det måste ju i och för sig göras det med, men det är skönt att slippa varje dag. 

 

Duktigast på att skriva kommentarer denna vecka

http://carrostyle.devote.se
carrostyle
http://matildaboking.devote.se
matildaboking
http://starby.devote.se
starby
http://cheersarah.devote.se
cheersarah
http://aschmandas.devote.se
aschmandas
http://majasoderbergs.devote.se
majasoderbergs
http://fridachristinas.devote.se
fridachristinas
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://zoofie.devote.se