DENTASY



Idag kom min tandblekningspenna från Dentasy. Är så fruktansvärt peppad på att använda den för att se om den hjälper. Instruktionerna var väldigt lätta, så jag ska snart sätta igång. Ni kommer att få de före- och efterbilder sen, jag lovar.

Finns det någon här som testat den här tandblekningen tidigare? Är den bra?

 

JAG VILL SE AC/DC

 

Som bekant så kommer ju AC/DC till Sverige i sommar. AC/DC är ett band jag växt upp med och lyssna på då min mamma var rätt häftig då hon var yngre. Hon hade massa bra LP-skivor, och däribland flera med AC/DC. Det är ett band jag alltid känt att jag velat se live men inte haft turen att göra det än. Nu kommer de till Sverige igen och det ser ut som jag kommer att missa det ännu en gång. Livet kan vara rätt surt ibland, men det går vidare ändå. Min mamma ska såklart åka och jag hade nog inte kunnat vara mer avundsjuk, haha. Läs mer om konserten här. Är det någon annan som är sugen på att gå? Då kan du köpa dina biljetter här

 

En av mina favoritlåtar med dem kommer att för evigt vara den ovan, Back In Black. Det finns fler låtar som ligger mig väldigt nära med såklart, men just den här är ju bara helt fantastisk. Finns det någon av mina kära läsare som sett AC/DC live? Berätta om det i kommentarerna! Är de fortfarande lika bra som de en gång var eller har de, som många andra band, tappat det lite med åren? Jag vet att det är rätt vanligt, för det vet jag att de flesta av mina gamla favoriter har gjort.

 

De flesta som läser min blogg vet ju förmodligen att jag är väldigt mycket för just konserter och live musik över huvud taget. Det är ju vad jag lever för helt och hållet. Det är det absolut bästa jag vet i hela världen. Det är bara då jag kan känna mig 100% lycklig. Jag kan gå från att inte lyssna alls på ett band till att toklyssna på dem bara för att jag lyckats se dem live. Det är så jag hittat många av mina favoritband, faktiskt. 

 

UMA THURMAN

 

I can move mountains
I can work a miracle, work a miracle
Oh, oh, keep you like an oath
May nothing but death do us part

 

I'M GONNA BE FUCKING FAMOUS



Fick den här toppen av en affär vid namn Golden Haze för två veckor sedan. Jag är helt kär i den. Jag längtar tillbaka till tiden då min blogg var som störst och jag inte kunde gå på stan en dag utan att få flera kommentarer om att folk sett mig. Jag saknar att få ta fanbilder, skriva autografer och få hem brev av fans. Det var en bra tid.

Jag vill försöka återuppleva det. Jag vill tillbaka. Nu får vi se hur det går. 51.000 följare på Instagram. Nu kan det bara gå framåt.

 

I LOVE MY JOB



Ni som känner mig vet mycket väl att jag jobbar i garderoben på stans bästa nattklubb på helgerna. Den här helgen, som nästan alla helger, har jag jobbat fredag och är nu en fyrtio minuter in i mitt lördagspass.

Igår var en dålig dag då jag, som sagt, nåddes av nyheten att en vän dog tidigare i veckan. Jag lyckades ändå få min kväll förgylld av några helt underbara gäster. En tjej som tog sig tiden och berätta för mig att hon läste min blogg förr. Helt fantastiskt att få höra då jag inte bloggar som jag gjorde förr längre.

Sedan kom det in två lite äldre kvinnor, de kanske var runt 45 eller så, och ville hänga in båda sina jackor och båda sina väskor. Vi tar betalt 20kr för att hänga in väskor, men jackor är gratis att hänga in. Vi hänger dessutom inte saker från flera personer på samma galge.

En av kvinnorna plockade upp lite småpengar ur sin plånbok och räknade dem. Hon har 35kr i enkronor.
"Två väskor och två jackor på samma galge tack"
"Vi hänger inte på samma galge så ni får varsin galge. 40kr, tack!"
"Här. 35kr. Det får räcka"

Det slutade med att hennes vän fick ta ut egna pengar. Vi kan ju inte göra så det saknas i kassan. Allvarligt, säger hon så då hon handlar på t.ex. Ica också om hon har ett par kronor för lite? Nä den kvinnan var helt underbar och jag gick och skrattade åt "det får räcka" hela kvällen. Jag behövde det där. Haha. Helt underbart.

 

LIFE'S TOO SHORT



30 juli 2007. Taget med en kass mobilkamera.

Idag fick jag veta att en person jag känt i nästan tio år gick bort tidigare i veckan. Jag är nu påväg till jobbet och vet inte hur jag ska orka med kvällen. Den här killen hade de vackraste ögonen jag någonsin har sett, och nu har han stängt sina ögon för evigt. Han var på tok för ung för detta, han var bara ett par år äldre än vad jag är.

Trots att han har försvunnit på tok för tidigt så känner jag mig så jävla lycklig över att jag fick äran att lära känna honom och att jag fick göra det så pass länge. Vi hade nästan ingen kontakt längre, och vi pratade bara 3-4 gånger under det sista året. Senast var i november och jag känner mig glad över att jag fick prata med honom en sista gång.

Jag kommer aldrig glömma dagen då han tryckte på alla knappar på kassan på min mammas restaurang och då han ville hoppa in i ugnen, som han då kallade kycklingmaskinen.

Pojken med de vackraste ögonen har stängt dessa för evigt, men han kommer aldrig att glömmas bort och han kommer aldrig sluta vara saknad. Det här var en fantastisk människa och jag kommer aldrig att glömma hur stor del han en gång var av mitt liv.

Vila i frid, min fina vän.

 

IT'S WORTH ALL WOUNDS

 

Lördag 14 september 2013.

 

Jag har alltid varit en människa som levt väldigt säkert och bekvämt och jag har aldrig riktigt behövt kämpa för något jag vill ha, för jag har alltid fått precis vad jag vill ha. Tjejen i mig som valde säkerhet framför riktig lycka var feg. Hon trodde inte att något var värt riskerna. Tänk om hon blev ensam? Tänk om hon blev bortglömd? En dag förändrades det och jag valde att sluta lyssna på den fega tjejen i mig. Jag tog en risk, jag lämnade en säkerhet som tagit flera år att bygga upp. Hur gick det då? Jo, först gick det käpprätt åt helvetet, men det kom till att bli det bästa beslutet jag någonsin har tagit.

Det var inte alltid lätt och det har krävt enorma mängder med blod, svett och tårar. Mitt hjärta var trasigt, jag var en vecka från att bli hemlös och jag hade ingen inkomst. Men vet ni vad? Allting löser sig alltid. Det är nämligen såhär, att man måste riva ner allting man har för att kunna bygga upp något så mycket bättre. Det kommer göra ont, man kommer vara så förtvivlad och det kommer kännas som om det aldrig kommer att bli bra, men det blir alltid så mycket bättre i slutändan.

Tveka aldrig. Ta risken. Tar du den inte kan du fastna i något du aldrig ville ha. Du kommer stå där om tio år och ångra att du aldrig gjorde något åt dina drömmar. Jag tog risken, jag misslyckades och byggde upp något så mycket bättre. Vad är livet utan lite risker? Det är inget riktigt liv om du inte får vara 100% lycklig. Tänk på det och ta risken, för det kommer vara så jävla värt det. Jag lovar. Lita på mig.

 

 

Let's hold these hearts for one another
It's worth all wounds, it must be
If I'm drawn and quartered
It's only for you
Shall we hold that thought now and forever
In all shades of blue

 

HELLDONE 31 DECEMBER 2014

 

Ett nytt år. Innan det nya året så spelade ett finskt band som jag absolut inte kan stava namnet på. Ett finskt metalband som var hur bra som helst trots att alla deras låtar var på svenska. Det spelade ingen roll då musiken var så sjukt bra och man blev distraherad av basistens dreads. Dreads på basister kan nog vara rätt coolt. Han fastnade i gitarristens gitarr hela kvällen. Sedan spelade även Daniel Cavanagh ett helt eget set. Hur coolt som helst det med, men jag kunde liksom inte fokusera riktigt. 

 

Ever Cavanagh började de nämligen rigga upp scenen:

 

 

Överlycklig tjej som skulle få se HIM för andra gången. Jag lyckades dessutom hamna längst fram med alla som köpt VIP-biljetter. Jag trodde att jag skulle vara dömd att för evigt få se HIM från den andra raden, men så blev det inte den här gången då jag hade en sån oerhörd tur. 

 

Ett par minuter innan tolvslaget klev en man, som jag antar var ägaren till Tavastia (jag kan ha fel, men det lät så), upp på scenen och skulle räkna in tolvslaget med oss och öppna en flaska champagne (som han sprutade ut över publiken såklart). Sedan var spänningen helt fantastisk. Vilken låt skulle man få höra först av alla år 2015? Jo, The Sacrament. Helt perfekt låt att börja året med. Det ska bli intressant att se vilken låt man avslutar 2015 med också. 

 

 

Som ni kanske förstår så orkade inte jag dra med annat än telefonen, så mina bilder är inte jätte vackra, men mina minnen av detta är rätt så fantastiska. HIM gjorde en så sjuk spelning att jag inte trodde det var sant. En sån energi på scenen, att låtarna låter så sjukt likt de inspelade versionerna.. Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Det här var ett once in a lifetime moment och jag är så jäkla glad att jag fick uppleva detta. Bästa låten då? No Love eller Right Here in My Arms. Sjukt töntigt att välja några av topp-låtarna, men de gjorde dessa så sjukt bra den här kvällen. Och vill ni veta vad det bästa var? Jag fick med båda låtarna på film. 

 

Allt det här var obeskrivligt. Nyårsafton med den finaste jag har och med ett favoritband. Kan det bli bättre? Möjligtvis med Hearts at War. Både låten och hela den känslan, jag hade behövt den med mig. Nä, jag älskade varenda sekund. 

 

 

De andra filmerna finns HÄR

 

Förresten så vill jag skicka ut ett extremt tack till Tavasti Klubi för fantastisk personal. Fick hjälpa en tjej som svimmade inne på toaletten kvällen innan och hämtade en av vakterna i garderoben (jajamen, garderobspersonalen var stora biffiga killar med öronsnäckor) och allting löste sig. Garderobspersonalen var helt fantastisk med. De gjorde ett så bra jobb och jag blev riktigt imponerad. Tack till alla jag träffade under de här dagarna som gjorde Finland lite bättre. 

 

Det är synd att jag inte är lika bra på att blogga som jag en gång var, för jag hade velat berätta så himla mycket om detta och verkligen försöka förmedla känslorna. Nu skriver jag detta mitt i natten, natten till lördag och kommer att tidsinställa detta, så nu när ni läser det här är det redan lördag kväll. 

 

HELLDONE 30 DECEMBER 2014

 

Daniel Lioneye. Haha ser ni Ville Valo där bakom trummorna?

 

Första kvällen på Tavastia Klubi var helt magisk. Vi såg Daniel Lioneye (som är ett sidoprojekt av några av medlemmarna från HIM), Reckless Love och Children of Bodom. Daniel Lioneye var först ut och de körde ett riktigt häftigt set. Jag blev helt chockad då de klev ut på scenen, för jag hade aldrig fattat att de som gjort låten till Viva La Bam är just de här killarna, haha. En video med just den låten live kan ni se HÄR. Jag har fått ett nytt band att lyssna på iallafall, haha. 

 

 

Reckless Love fick jag inga dugliga bilder på, men fy fan vad de här killarna kan! Det här var helt fantastiskt live. Jag skrek rakt ut när de kom ut på scenen för det var nämligen så att deras sångare hade på sig Black Milk, haha. Sjukt häftigt! Det gjorde ärligt hela min kväll. Då visste jag att det fanns en Sharkie till där inne iallafall. Hela den här spelningen stod jag och Lucas och dansade loss med vår nyvunna vän från Brasilien, haha. Väldigt intressant tjej. 

 

 

Children of Bodom var ju iallafall kvällens höjdpunkt. Så länge som vi väntat på just det där. Folk stod och gapade efter Alexi i 45 minuter innan de började spela. Vi stod till en början på fjärde raden, men då det började skapas massa moshpits så kände vi oss gamla och backade. Jag mådde dessutom riktigt dåligt av värmen så det var lika bra att backa bak. Vi fick njuta av en helt fantastisk spelning av COB, första gången för oss båda. Äntligen har vi fått se helt fantastiska Children of Bodom. 

 

Här har ni en sjukt bra låt att njuta av iallafall:

 

 

 

Jag lyckades även träffa Jussi från The 69 Eyes och Linde från HIM/Daniel Lioneye. Jussi var DJ nere på den lilla klubben nere i källaren som var helt folktom. Jag kunde inte låta bli att fråga om en bild. Och Linde från HIM då? Jo, när jag skulle gå ut och hämta jackorna medan COB spelade sin sista låt så upptäckte jag att Linde stod och pratade med en av sina vänner precis utanför toaletterna. Jag blev tvungen att berömma honom för spelningen de precis hade gjort och berätta hur mycket jag såg framemot dagen efter. 

 

Jag tyckte Linde var lite dryg, men vem blir inte dryg på fyllan? Vi fick höra dagen efter att Linde varit så full och ville röka på hotellet. Han hade slagit sönder alla brandvarnare på sitt rum för att han inte orkade gå ut, så de blev skyldiga hotellet 12.000 kr. Helt sjukt. Hade ju gärna träffat honom lite mer nykter, haha. Han tyckte om min tatuering iallafall!

 

INSTAGRAM



Just nu bloggar jag väldigt sällan, men jag måste få ordning på det. Jag måste ju berätta för er om nyår! Problemet är ju att jag inte sitter vid datorn lika mycket som jag gjorde under min storhetstid, haha. Då satt jag ju i skolan med datorn minst åtta timmar varje dag redan som det var.

Iallafall tänkte jag berätta att telefonen har jag ju alltid med mig, och jag försöker vara på instagram så mycket som möjligt. Jag har dessutom nått nästan 44000 följare, och det känns skitkul, speciellt eftersom jag hade 33000 följare efter instagrams rensning av inaktiva/spamkonton för tre veckor sedan.

Jag jobbar ikväll, men imorgon ska jag försöka berätta om nyår för er. Jag har massa fina videos :)))

 

29 DECEMBER 2014 - RESAN TILL FINLAND

 

Oj oj oj.. Resan till Finland i måndags kändes lång och jobbig måste jag säga. Vi startade tidigt med att åka ner till tågstationen, åkte tåg i cirka fem timmar (tågbyte inräknat) och kom fram på Arlanda cirka fyra timmar innan vårt flyg skulle gå. Vi är duktiga på att boka tåg så vi får en maaaassa tid på flygplatsen, men man vet aldrig, nästa gång kanske förseningarna är framme. 

 

Vi underhöll oss själva på Starbucks på Arlanda i några timmar innan det var dags att kliva på flyget. Det var en tant som satt och råstirrade på mig i typ en timme. Jag brukar aldrig längre märka när folk stirrar då jag var så van vid det just på grund av bloggen, men jag har börjat lägga märket till det igen nu när jag lagt bloggen lite på hyllan och inte varit riktigt aktiv det senaste året. 

 

Vi kom iallafall fram till Finland runt 22.30, lokal tid, och skulle då hitta på flygplatsen för att hämta ut hotellnycklar. Sedan skulle vi lyckas ta en taxi till hotellet trots att taxichauffören inte pratade varken svenska eller engelska. Jajamen. Det är tur att vi är bra på att resa. En timme senare promenerade vi nämligen runt i Helsingfors och hittade ett McDonalds (två minuter från vårt hotell). Donken är bra mycket bättre i Finland måste jag få säga. Allt var så mycket bättre i Finland. Maten och drickan smakar MYCKET mer, till och med saltet smakar mer salt än i Sverige. Helt sjuk tanke kanske, men vi tyckte det.

 

 

Mitt i natten på ett lägenhetshotell i Helsingfors.  

 

DRAR TILL FINLAND

 

Sonisphere 2014. Så jävla bra live.

 

Imorgon vid 12-tiden så sätter vi oss på ett tåg ner till Arlanda och därefter bär det av till Finland för att spendera nyår där. På tisdag får vi äntligen se Children of Bodom live och på onsdag får vi se HIM live igen. Alltså fattar ni hur pepp jag är? Det är helt sjukt vad jag längtar. Jag kommer inte kunna sova inatt. Och vet ni vad? Jag har inte packat ner annat än konsertbiljetterna och våra pass än. Jag får det roligt nu inatt alltså. 

 

Nu hoppas jag HIM spelar lite nytt också, eftersom Tears On Tape plattan ligger mig närmast hjärtat i hela världen. Kan ju se mig om i stjärnorna efter Hearts At War, men det hade känts så fantastiskt. Den låten känns fortfarande likadant i hela kroppen som första gången jag hörde den "på riktigt". 

 

Jag måste få berätta en underbar sak som hände på jobbet igår förresten, även om den inte har något med det här inlägget att göra alls. Det kom fram en tjej till mig och berättade att hon läste min blogg, men att jag uppdaterade dåligt nu! Gud vad längesen det var någon kom fram och berättade att de läste min blogg. Förra helgen kom en kille fram och berättade att han följde mig på Instagram, men åh vad jag saknade bloggen då hon berättade det! Nu får jag skärpa mig, haha. 

 

Veckans mest lästa artiklar

Jag är dum i huvudetVeckans bloggtipsMåndagskollen
En gratis blogg fr�n Devote.se. Starta en blogg du ocks�.  http://zoofie.devote.se